har vart ute 2 kvällar på Vänern nu men inte haft ett hugg,

blir lake fiske ikväll,imorgon och söndag också så någon tycker man ju att man skulle kunna fånga :)

har även tänkt att mäska ikväll så då kanske man kan locka dit några:)

Efter en natt på hotell i Dar es Saalam slappar vi (4-manna gänget) i hamnområdet med god mat o inhemsk öl-Kilimanjaro - tills kvällen o solnedgång faller. Vi lastar ombord vår packning och lägger ut. Vi hade väntat oss ett lugnt hav men redan efter 10 minuter blev min bäste kompis sjösjuk och dagens kulinariska läckerheter offrades till Neptun… Bättre start hade vi önskat… Men det skulle bli mer bekymmer… Ut från hamnen märker jag att ALLA tank o fraktfartyg släcker ned lanternor o ALLA ljus ombord när de lämnar Dar es Saalam – så även vår ”lilla” Yacht o trollingbåt. Jag reagerar på detta och konfronterar vår kapten om orsaken till detta. Får då reda på att somaliska pirater intagit området så man ”smyger” ut i skydd av mörkret…Fick då även höra att vår kaptens bästa vänner 2 dar före vår entré blivit kidnappade av somaliska pirater och satt nu i Somalia och att de krävde 1 miljon US dollar per person i lösen. Deras mate (hjälpkille) hoppade i hajrikt hav o blev upp plockad efter ett antal timmar tack vare att de fick i väg ett mayday strax innan bordning. Inte kul att höra då jag visste vi hade ca 80 sjömil (ca. 15 landmil) framför oss i öppet hav i totalt mörker…

Vår båt hade ingen radar så vi kunde i princip köra rätt i gapet på piraterna…

Blev inte mycket sömn den natten…

Vi körde natt-trolling efter Broadbill/Svärdfisk som kommer upp från djupen nattetid. Vi var 3 man som skiftade var 1,5 timme. Min sjösjuke vän stod givetvis över sina pass. Mitt i natten skriker en rulle till och väcker allt o alla. En sägenomspunnen Svärdfisk är krokad! Tyvärr var det en i babyformat – 15-20kg men lyckan i fångstmannen var total. Alla glades när vi i natten fångade vår första fisk. Natten går mot gryning utan flera rulltjut.

I soluppgången väcks jag ur min halvslummer av ett rulltjut som aldrig tycktes sluta.

Blir klarvaken - det är ju min tur att ta spöet. Fisken går upp i ett hopp ett par hundra meter bakom båten – samtidigt som jag hinner ta spöet.  ”Woouw!!!Marlin!!!” -ropar kaptenen.

Att kroka en Marlin är nog alltid nåt extraordinärt! Min efterlängtade drömfisk slogs för sin frihet i siluett ett par hundra meter bort i soluppgången så skummet yrde. En bild jag sent skall glömma! Fisken man drömt om sedan barndomen då jag sträckläste Hemingways ”Den gamle och havet” – var äntligen krokad. Nu skärptes alla sinnen. Koncentration på att ha linan spänd och ha koll på linans uppläggning på rullen. Försöka vara lugn när puls o adrenalin säger nåt annat. Denna fisk skulle jag gråta floder över om jag skulle råka tappa. Min första Marlin var ju i andra änden av linan. Det blev full aktivitet på båten. Mina kompisar kom upp ur sin sömn och kameror letades fram. Kaptenen med sina medhjälpare tar in de andra betena o spön så inget skall trassla till det. Det diskuteras bakom mig om vilken slags Marlin det kunde va. Vi såg inte land åt något håll nu och tack o lov inte en båt eller möjlig pirat i någon horisont. Det kändes bra för detta kunde ta sin tid innan fajten var över.

Fisken tog ut mer o mer lina och jag önskade öka bromsen men kapten sa bestämt ifrån: ” take it easy you have only 50 pounds line and rod and it´s a nice fish out there”. Får till slut vänt på fisken och kan börja pumpa någon meter som han strax tar tillbaka. Kampen går fram och tillbaka. Lyckan bubblar i mitt blod! Tiden står stilla – jag har ingen uppfattning om hur länge vi hållit på. Då känner jag att linan är skadad när jag styr den med tummen för att lägga den rätt på rullen. Vad hade hänt om jag ökat bromsen tidigare… Nu blev det drillning med mjuk känsla och om möjligt än mer skärpa på varje rörelse från fisk och mig. Den skadade biten av linan gick ut och in flera gånger. Detta var bland det pirrigaste jag upplevt i drillning. Varje gång jag fick in den skadade delen några varv på rullen var befriande! Vinner meter för meter och den skadade biten täcks till slut av flera friska meter. Nu går fisken upp i ytan för andra gången och i ett ljus som blottar identiteten. ”Grand Stripe Marlin” – ropar kaptenen, den rutinerade som är säker på sin sak. Han är Tanzanias officiella IGFA-representant och har själv fler rekordfiskar på meritlistan. Det blev ju om möjligt än mer spännande med orden ”Grand Stripe” då jag visste att de inte är så vanliga som Black eller Blue Marlin. Känner mjölksyran kommer smygande i vänsterarmen trots att jag försöker pumpa med överkroppen så mycket som möjligt. Måste ha ständig och jämn press så inte fisken får vila. Blir torr i munnen av spänning och ber om vatten som smakar enormt uppfriskande. Glömde få på mig handskarna när jag väcktes av rulltjutet för drygt en halvtimme sedan.

Känner nu två skavsår mellan långfinger och ringfinger på högerhanden som jag kramat rullhandtaget med. Fisken börjar mattas mer och mer och jag vinner fler meter än jag förlorar.

Vågar knappt tänka på att jag kan va på väg att lyckas landa mitt livs första Marlin. Även om det nu kanske bara är 30 talet meter kvar till leadern (tafsen) så kan så mycket gå fel i slutskedet. Sett fiskar förr fått extra krafter nära båt och på kort lina blir det mindre töj som kan ta upp ett överraskande slag eller luftsprång mm. Även om fisken räknas som fångad när man väl fått tag i leadern så skulle det vara snöpligt om den skulle slå sig fri i det momentet.

Den kanske skyggar för båten för när den kommer närmare så lägger han bredsidan till och går ifrån sida till sida bakom båten. Känner att jag har max press vad jag vågar på fisken.

Nu vill jag få in han! Så i en av hans sidoförflyttningar får jag han rakt emot mig och gör några snabba pumpanden så medhjälparna kan greppa leadern. Min Marlin är fångad enligt normen. Kaptenen och två medhjälpare drar in han över relingen för ett snabbt foto.

”Monster Stripe – Record Stripe” ropar kaptenen. Jag skyndar mig bakom och hjälper till att lyfta min drömfisk. Frågar kapten vad han uppskattar vikten till. ”At least 100kg” can also be a new reckord Stripe for Tanzania”.  Ur mina lungor kommer mitt befriande och euforiska seger vrål YEEHAA!!!

Tackar fisken för fajten och upplevelse innan vi återsätter min monster Stripe och jag vinkar farväl med ett ”See you later” J

Känslan i själ o hjärta kommande minuter efteråt blir bara futtigt att i ord beskriva.

Grattis, hi-five och ryggdunkar från alla på båten satt fint och man var bara såå lycklig!

Med ett stort smile hämtade jag en iskall Kilimanjaro-öl och njöt av en underbar morgon J

Vid spöet och tangentbord: Sune Wernby

Efter en natt på hotell i Dar es Saalam slappar vi (4-manna gänget) i hamnområdet med god mat o inhemsk öl-Kilimanjaro - tills kvällen o solnedgång faller. Vi lastar ombord vår packning och lägger ut. Vi hade väntat oss ett lugnt hav men redan efter 10 minuter blev min bäste kompis sjösjuk och dagens kulinariska läckerheter offrades till Neptun… Bättre start hade vi önskat… Men det skulle bli mer bekymmer… Ut från hamnen märker jag att ALLA tank o fraktfartyg släcker ned lanternor o ALLA ljus ombord när de lämnar Dar es Saalam – så även vår ”lilla” Yacht o trollingbåt. Jag reagerar på detta och konfronterar vår kapten om orsaken till detta. Får då reda på att somaliska pirater intagit området så man ”smyger” ut i skydd av mörkret…Fick då även höra att vår kaptens bästa vänner 2 dar före vår entré blivit kidnappade av somaliska pirater och satt nu i Somalia och att de krävde 1 miljon US dollar per person i lösen. Deras mate (hjälpkille) hoppade i hajrikt hav o blev upp plockad efter ett antal timmar tack vare att de fick i väg ett mayday strax innan bordning. Inte kul att höra då jag visste vi hade ca 80 sjömil (ca. 15 landmil) framför oss i öppet hav i totalt mörker…

Vår båt hade ingen radar så vi kunde i princip köra rätt i gapet på piraterna…

Blev inte mycket sömn den natten…

Vi körde natt-trolling efter Broadbill/Svärdfisk som kommer upp från djupen nattetid. Vi var 3 man som skiftade var 1,5 timme. Min sjösjuke vän stod givetvis över sina pass. Mitt i natten skriker en rulle till och väcker allt o alla. En sägenomspunnen Svärdfisk är krokad! Tyvärr var det en i babyformat – 15-20kg men lyckan i fångstmannen var total. Alla glades när vi i natten fångade vår första fisk. Natten går mot gryning utan flera rulltjut.

I soluppgången väcks jag ur min halvslummer av ett rulltjut som aldrig tycktes sluta.

Blir klarvaken - det är ju min tur att ta spöet. Fisken går upp i ett hopp ett par hundra meter bakom båten – samtidigt som jag hinner ta spöet.  ”Woouw!!!Marlin!!!” -ropar kaptenen.

Att kroka en Marlin är nog alltid nåt extraordinärt! Min efterlängtade drömfisk slogs för sin frihet i siluett ett par hundra meter bort i soluppgången så skummet yrde. En bild jag sent skall glömma! Fisken man drömt om sedan barndomen då jag sträckläste Hemingways ”Den gamle och havet” – var äntligen krokad. Nu skärptes alla sinnen. Koncentration på att ha linan spänd och ha koll på linans uppläggning på rullen. Försöka vara lugn när puls o adrenalin säger nåt annat. Denna fisk skulle jag gråta floder över om jag skulle råka tappa. Min första Marlin var ju i andra änden av linan. Det blev full aktivitet på båten. Mina kompisar kom upp ur sin sömn och kameror letades fram. Kaptenen med sina medhjälpare tar in de andra betena o spön så inget skall trassla till det. Det diskuteras bakom mig om vilken slags Marlin det kunde va. Vi såg inte land åt något håll nu och tack o lov inte en båt eller möjlig pirat i någon horisont. Det kändes bra för detta kunde ta sin tid innan fajten var över.

Fisken tog ut mer o mer lina och jag önskade öka bromsen men kapten sa bestämt ifrån: ” take it easy you have only 50 pounds line and rod and it´s a nice fish out there”. Får till slut vänt på fisken och kan börja pumpa någon meter som han strax tar tillbaka. Kampen går fram och tillbaka. Lyckan bubblar i mitt blod! Tiden står stilla – jag har ingen uppfattning om hur länge vi hållit på. Då känner jag att linan är skadad när jag styr den med tummen för att lägga den rätt på rullen. Vad hade hänt om jag ökat bromsen tidigare… Nu blev det drillning med mjuk känsla och om möjligt än mer skärpa på varje rörelse från fisk och mig. Den skadade biten av linan gick ut och in flera gånger. Detta var bland det pirrigaste jag upplevt i drillning. Varje gång jag fick in den skadade delen några varv på rullen var befriande! Vinner meter för meter och den skadade biten täcks till slut av flera friska meter. Nu går fisken upp i ytan för andra gången och i ett ljus som blottar identiteten. ”Grand Stripe Marlin” – ropar kaptenen, den rutinerade som är säker på sin sak. Han är Tanzanias officiella IGFA-representant och har själv fler rekordfiskar på meritlistan. Det blev ju om möjligt än mer spännande med orden ”Grand Stripe” då jag visste att de inte är så vanliga som Black eller Blue Marlin. Känner mjölksyran kommer smygande i vänsterarmen trots att jag försöker pumpa med överkroppen så mycket som möjligt. Måste ha ständig och jämn press så inte fisken får vila. Blir torr i munnen av spänning och ber om vatten som smakar enormt uppfriskande. Glömde få på mig handskarna när jag väcktes av rulltjutet för drygt en halvtimme sedan.

Känner nu två skavsår mellan långfinger och ringfinger på högerhanden som jag kramat rullhandtaget med. Fisken börjar mattas mer och mer och jag vinner fler meter än jag förlorar.

Vågar knappt tänka på att jag kan va på väg att lyckas landa mitt livs första Marlin. Även om det nu kanske bara är 30 talet meter kvar till leadern (tafsen) så kan så mycket gå fel i slutskedet. Sett fiskar förr fått extra krafter nära båt och på kort lina blir det mindre töj som kan ta upp ett överraskande slag eller luftsprång mm. Även om fisken räknas som fångad när man väl fått tag i leadern så skulle det vara snöpligt om den skulle slå sig fri i det momentet.

Den kanske skyggar för båten för när den kommer närmare så lägger han bredsidan till och går ifrån sida till sida bakom båten. Känner att jag har max press vad jag vågar på fisken.

Nu vill jag få in han! Så i en av hans sidoförflyttningar får jag han rakt emot mig och gör några snabba pumpanden så medhjälparna kan greppa leadern. Min Marlin är fångad enligt normen. Kaptenen och två medhjälpare drar in han över relingen för ett snabbt foto.

”Monster Stripe – Record Stripe” ropar kaptenen. Jag skyndar mig bakom och hjälper till att lyfta min drömfisk. Frågar kapten vad han uppskattar vikten till. ”At least 100kg” can also be a new reckord Stripe for Tanzania”.  Ur mina lungor kommer mitt befriande och euforiska seger vrål YEEHAA!!!

Tackar fisken för fajten och upplevelse innan vi återsätter min monster Stripe och jag vinkar farväl med ett ”See you later” J

Känslan i själ o hjärta kommande minuter efteråt blir bara futtigt att i ord beskriva.

Grattis, hi-five och ryggdunkar från alla på båten satt fint och man var bara såå lycklig!

Med ett stort smile hämtade jag en iskall Kilimanjaro-öl och njöt av en underbar morgon

Vid spöet och tangentbord: Sune Wernby